Furuvik, nostalgi och Rädda Schimpanserna!
Hejsan!
Igår var jag alldeles slut när jag kom hem så jag hann inte skriva på bloggen förrän jag däckade i sängen. Men nu ska jag uppdatera er om gårdagens strapatser. Vi började med att möta upp en vän till min kompis som jag inte sett på över två år. Jag var lite orolig över att jag inte skulle känna igen snubben. Men min vännina hade sagt i telefonen tidigare. " Var inte orolig du kommer känna igen honom på stilen, tro mig!" Så jag satt i bilen och spanade efter honom. Men hon hade rätt jag kände igen honom på stilen:) Så instuffade i bilen körde vi mot Furuvik i hopp om en nostalgisk dag. Eftersom jag inte varit på Furuvik sen jag var typ 12 år så var det spännande och se om stället hade förändrats. Man kan ju hoppas det efter ungefär ett halvt liv senare att det har gjort det. Entrén såg dock ut precis som jag minns den och det var fullt med barnfarniljer som köade utanför.
Vi beslutade oss för att slå ner oss på en kulle bredvid medan vi väntade på min vännina och mitt gudbarn och hennes söta lillebror. Vi hade ju en del att prata om efter två år av icke pratande så tiden flög iväg snabbt och snart hade den ensamstående powermamman kommit med solglasmaffian i släptåg.
Så vi gick in i parken och den såg precis lika dan ut som jag minns den åtminstonde i början. Min vännina ville gärna att vi skulle se när de matade aporna senare, så vi började med att titta på djuren så vi hade nära till aporna, och jag fick använda min allergimedicin hysteriskt när de små skulle klappa hästarna och getterna.
Efter en stund var det apmatdags (alltså, vi åt inte apor utan aporna skulle äta! ;-). Det kom en kvinna ingåendes bland apflocken och det såg ut som om hon aldrig gjort något annat än umgås med apor, det visade sig att det hande hon nästan inte gjort heller. Hon hade fått tagit hand om den lilla apungen Manda när hennes mamma dog. Sedan så fick Manda adopteras av en av de andra aporna men hon älskade fortfarande sin mänskliga mamma som hon klängde på hela tiden. Kvinnan berätta något som jag blev väldigt ledsen över. Schimpanserna håller på att dö ut på grund av att de skövlar så mycket skog i Afrika så de inte kan leva där. Så hon berättade att inom ungefär tio år kommer de inte finnas några vilda schimpanser kvar längre. På Furuvik finns det dock lite saker man kan köpa där pengarna går direkt till räddningen av att försöka rädda schimpanserna. Jag hoppas att alla som åker till Furuvik köper ett ap-skrivblock för 25 kr, eller en tavla som en av schimpanserna målat eller filmen som handlar om schimpanser. Kom igen, 25 kr är inte så mycket och det går till en mycket viktig sak! Hoppas verkligen att fler tänker som jag så de kan rädda Schimpanserna. SÅ HJÄLP TILL ATT RÄDDA SCHIMPANSERNA!
Nog med sorgefakta.
Furuvik var väldigt trevligt och det blev mycket nostalgi känsla. Barnen åkte karusellerna som jag åkte när jag var liten och Furuvik var sig likt. Det var dock ett mycket större och fräschare Furuvik. Så dit kommer jag åka fler gånger, helst med mina egna barn när det nu det blir. Ett barnvänligare nöjespark får man nog titta efter.
Här är lite bilder från dagen:)
Ikväll åker vi ut till ön med kompisar. Kommer hem på Söndag, så det blir mer bloggande efter helgen!
Kram/Anna
Igår var jag alldeles slut när jag kom hem så jag hann inte skriva på bloggen förrän jag däckade i sängen. Men nu ska jag uppdatera er om gårdagens strapatser. Vi började med att möta upp en vän till min kompis som jag inte sett på över två år. Jag var lite orolig över att jag inte skulle känna igen snubben. Men min vännina hade sagt i telefonen tidigare. " Var inte orolig du kommer känna igen honom på stilen, tro mig!" Så jag satt i bilen och spanade efter honom. Men hon hade rätt jag kände igen honom på stilen:) Så instuffade i bilen körde vi mot Furuvik i hopp om en nostalgisk dag. Eftersom jag inte varit på Furuvik sen jag var typ 12 år så var det spännande och se om stället hade förändrats. Man kan ju hoppas det efter ungefär ett halvt liv senare att det har gjort det. Entrén såg dock ut precis som jag minns den och det var fullt med barnfarniljer som köade utanför.
Vi beslutade oss för att slå ner oss på en kulle bredvid medan vi väntade på min vännina och mitt gudbarn och hennes söta lillebror. Vi hade ju en del att prata om efter två år av icke pratande så tiden flög iväg snabbt och snart hade den ensamstående powermamman kommit med solglasmaffian i släptåg.
Så vi gick in i parken och den såg precis lika dan ut som jag minns den åtminstonde i början. Min vännina ville gärna att vi skulle se när de matade aporna senare, så vi började med att titta på djuren så vi hade nära till aporna, och jag fick använda min allergimedicin hysteriskt när de små skulle klappa hästarna och getterna.
Efter en stund var det apmatdags (alltså, vi åt inte apor utan aporna skulle äta! ;-). Det kom en kvinna ingåendes bland apflocken och det såg ut som om hon aldrig gjort något annat än umgås med apor, det visade sig att det hande hon nästan inte gjort heller. Hon hade fått tagit hand om den lilla apungen Manda när hennes mamma dog. Sedan så fick Manda adopteras av en av de andra aporna men hon älskade fortfarande sin mänskliga mamma som hon klängde på hela tiden. Kvinnan berätta något som jag blev väldigt ledsen över. Schimpanserna håller på att dö ut på grund av att de skövlar så mycket skog i Afrika så de inte kan leva där. Så hon berättade att inom ungefär tio år kommer de inte finnas några vilda schimpanser kvar längre. På Furuvik finns det dock lite saker man kan köpa där pengarna går direkt till räddningen av att försöka rädda schimpanserna. Jag hoppas att alla som åker till Furuvik köper ett ap-skrivblock för 25 kr, eller en tavla som en av schimpanserna målat eller filmen som handlar om schimpanser. Kom igen, 25 kr är inte så mycket och det går till en mycket viktig sak! Hoppas verkligen att fler tänker som jag så de kan rädda Schimpanserna. SÅ HJÄLP TILL ATT RÄDDA SCHIMPANSERNA!
Nog med sorgefakta.
Furuvik var väldigt trevligt och det blev mycket nostalgi känsla. Barnen åkte karusellerna som jag åkte när jag var liten och Furuvik var sig likt. Det var dock ett mycket större och fräschare Furuvik. Så dit kommer jag åka fler gånger, helst med mina egna barn när det nu det blir. Ett barnvänligare nöjespark får man nog titta efter.
Här är lite bilder från dagen:)
Ikväll åker vi ut till ön med kompisar. Kommer hem på Söndag, så det blir mer bloggande efter helgen!
Kram/Anna
Kommentarer
Trackback
